En till kaspisk trut har setts i slutet av Juli vid spannmålskajen. 2K och 3K se BAND HOFX för mer information och bilder

I några dagar och senast idag har en jorduggla setts på Volvoområdet i Köping samt nu på kvällen vid Köpings Kyrka. Detta enl BirdAlarm 😍

Onsdag 17/8-2022

Under programpunkten "vadare i Norsa" i lördags den 13 augusti observerades hela 40st olika fågelarter. En av alla dessa fåglar som upptäcktes var en grågås, som var individmärkt. Den hade en blå halsring med vit text där man kunde utläsa koden 4NT.

Denna uppgift skickades in till ringmärkningscentralen på Naturhistoriska museet i Stockholm. Resultatet vi fick tillbaka var att denna grågås var ringmärkt tidigare i år, den 15 juni i Oset. Det är en adult individ, men man har inte kunnat avgöra vilket kön det är.

Hälsningar från Mikke och Ewa.

Vilka fågelhjältar ni är, Staffan och Mikke! Så skönt att alla ungarna och honan kom ner till ån tack vare er insats.🦆🦆🦆🦆🦆

Här kommer en film.

Måndag 30/5 kl. 15.00-16.00.

Idag var det dags för "Räddningsaktion av gräsandsungar".

Precis som förra året hade en gräsandshona lagt ägg på innergården vid vårdcentralen i Köping. 6st ägg blev resultatet i år. Så sedan några dagar har

sex stycken pigga ungar och en hona sprungit omkring på innergården. Personalen på vårdcentralen har lagt ut vatten till dem. Under normala förhållanden tar honan ungarna omgående till vattnet, när alla ägg är kläckta. På innergården blir det som ett slutet rum, där ungarna inte har en chans att komma iväg till vattnet. Honan kan flyga men det klara inte ungarna av än.

Vad händer då? Jo, min syster som jobbar på vårdcentralen ringer och hör sig för om HOF skulle kunna hjälpa till. Jag ringer Staffan Ekelund och snabbt har vi skramlat ihop en korg med en handduk och några håvar. Väl på plats kan vi se hur de små ungarna håller till runt vattenskålarna och honan ligger under en buske intill. När vi kliver ut på innergården, flaxar honan iväg mot den motsatta väggen, så långt från oss som möjligt, och spelar skadad för att dra uppmärksamheten från ungarna. Honan går runt med båda vingarna hängande ner från sidorna och glömmer sig vid en annan buske. Honan flyger iväg när vi börjar röra på oss. Ungarna blir oroliga och börjar ränna iväg längs ena väggen precis som honan. Här går det fort, innan jag och Staffan har uppmärksammat deras rörelser har hälften av ungarna hunnit fram till denna andra väggen. Vi lyckas trots vår tröga start ganska snabbt ändå fånga fyra av ungarna i våra håvar och placera dem i korgen. Den femte ungen fick vi jobba lite för att hitta. Till hjälp har vi det här laget fått flera ur personalen att engagera sig i räddningsaktionen, det står folk vid fönstren och pekar åt vilket håll ungarna springer. Det underlättar väldigt mycket när man kan se var ungarna trycker. Problemet nu när det bara är en unge kvar att fånga in, är att den är rädd och blivit lärd att hålla sig gömd av honan. På innergården växer det en hel del växtlighet förutom några buskar. Detta är perfekt för en liten väl kamouflerad gräsandsunge. Vi söker efter ungen ett bra tag bland buskar, ogräs och brännässlor, inte ett liv vi ser eller hör. Vi håller nästa på att ge upp, då vi hör en röst säga "här är den". Till slut ligger alla ungar i korgen, de är helt stilla och tysta.

Vi går till närmaste vattendraget - Köpingsån - bakom museet där vi släpper ut alla ungarna i vattnet. Med blixtens hastighet försvinner de in i vegetationen. Jag och Staffan tittar på varandra och tycker att utryckningen fick ett bra resultat. Precis när vi går åt skilda håll ringer syrran och meddelar att honan är på innergården och letar efter sina ungar. Vi beslutar oss för att låta honan vara, förhoppningsvis hittar hon ner till vattnet och då har chansen att finna sina ungar.

Jag ställer mig vid museet för att se om jag kan höra eller i bästa fall få se de små, men inte då. Jag står där i några minuter och ska precis vända mig om och gå hem, när jag ser en ensam gräsandshona komma simmande längs med ena stranden från dammbron. Hon födosöker inte utan kväker upprepande. Jag stannar till och undrar om det möjligtvis skulle kunna vara "rätt hona". Hela tiden simmar hon sakta längs strandkanten och ropar. Det måste vara honan som letar efter ungarna, tänker jag. Inga ljud eller rörelser från ungarna. Hon simmar förbi platsen där vi släppte ungarna, men vänder om och sätter sig på en sten alldeles intill, fortfarande ropande. Efter en stund får jag uppleva något som jag aldrig trodde jag skulle få se. Honans lockande ger till slut resultat, det hörs en massa små ljud från strandbrinken, när honan hör dessa ljud lämnar hon sin sten och skyndar sig upp för brinken mot ljuden. Jag kan inte se vad som händer, men jag hör hur honans och ungarnas ljud ökar i volym och intensitet. Hon har funnit sina ungar. Från det hållet jag står kan jag efter en stund se och höra ett plums, där kom en unge. Plums, plums, där kom två till. Det plumsar till några gånger till och alla ungarna simmar omkring i vattnet. Sedan kommer det stora plumset, honan. Hon för ungarna in mot stranden för att ta skydd bland

växtligheten. Honan lyckades att hitta alla sina ungar.

Det var skönt kunna se att det Staffan, jag och personalen gjorde fick ett lyckligt slut.

Mikke Brännström.

Hej! Igår var jag och Sara och spanade på falkarna. Båda visade upp sig så fint! Sara berättade också om att det gick att se Kungsfiskare vid kajen där vi ställt bilarna. Och vi fick se två stycken😍 Så om ni är och tittar på falkarna, spana på flodbanken mittemot kajen, till höger om en pinne som sticker upp ur vattnet. En av dem flög in och ut från det område där marken hänger ut, så vi funderade på om de kanske boar där?

Hej. Jag har sett storskrake vid ankdammen nu till och från under en veckas tid, kanske inte är något märkvärdigt i sig men de är ju fina. Det är en hona och en hane. Rör sig mellan ankdammen och första bron vid stan.

Tjingeling!

Vi (Staffan, Daniel, jag med flera som sett de blå juvelerna) spekulerar i om det kan röra sig om en sista årskull som vi ser. Kungsfiskare kan få ut flera kullar på en säsong. Enligt "Fågelguiden" har hanen en hel svart näbb och honan har en svart näbb med en rödaktig bas på undernäbben. Dessutom har de adulta fåglarna rödskära ben. Juvenil/1K liknar de adulta men har en mer grönaktig fjäderdräkt och dessutom är benfärgen mer gråtonande än röda som det är hos adulta fåglar. Utifrån "mina bilder" ser det ut som det skulle vara årsungar. Det innebär ju att häckningen hos några av kungsfiskarna har varit bra.

Hälsningar från Mikke Brännström.

Jag gillar bilden med fisken helskarpt. Där har ”vår vän” verkligen fått något att bita i. Fisken är ju STOR. Sara och Mikke, riktig rolig läsning att den/de visar upp sig så mitt inne i stan.

Här kommer en bild till.

Köping den 19 september 2021.

Det har rapporterats och observerats kungfiskare i Köpingsån precis bakom museet. I fredags rapporterade Staffan Ekelund att han hade sett 3st kungsfiskare bakom museet. Detta tillfälle att få se "den blå juvelen" på nära håll kunde jag bara inte missa, så både på lördag och idag söndag har jag bosatt mig vid museet. På lördagen var jag själv och hade ett fantastiskt möte med 2st kungsfiskare. Min erfarenhet av kungsfiskare är att det är sällan man kommer dem nära och gör man det flyger de iväg på en gång. Nu hade jag turen med mig och fick se den sitta stilla bara några meter från mig. Idag, söndag, visade jag Daniel Brehmer och Maria Barkell var den hade uppehållit sig dagen innan. Kungsfiskaren visade upp sig även idag. Efter ett par timmars skådande var vi alla nöjda och kamerorna fulla med bilder. Här kommer ett smakprov.

Finbesök vid Norsa!!! Måndag 16 augusti rastade en tuvsnäppa vid Norsa. Fågeln upptäcktes av Göran Nilsson och flera skådare hann se den innan det blev mörkt. Fågeln fanns även kvar tisdag 17 augusti.

I lördags morse (19/6) tidigt, innan besöket i Norsa, åkte Mikke och jag till Barkaröslätten för att eventuellt spana in ortolansparv. Vi började vid norra hästhagen och följde grusvägen till den södra hästhagen. Mellan hagarna hör vi ett misstänkt läte, från två olika håll dessutom. Kan det vara ortolansparv? Javisst är det! Vi står kvar och lyssnar en bra stund. Sedan fortsätter vi till södra hagen och där, i en ek som sig bör, får vi även syn på den. Häftig upplevelse! Jag som bara stött på ortolansparv i litteraturen och då i stekt form. ( Edward VII av England gillade tydligen att äta denna delikatess). Betydligt trevligare då att få se sparven sitta på en gren, sjunga och putsa sig. Ja, vilken morgon och fyra födosökande bruna kärrhökar på det plus en korpunge som satt på en sten vid vägkanten och funderade på vilka vi var. Jag har aldrig varit så nära en korp förut. Den var stor men liten på samma gång. Betagande landskap med stora öppna gärden på ena sidan och ekhagar på andra gör att man blir smått lyrisk. Så vackert och rekommenderas!

Rolig läsning, Nathalie och Mikke, och fint resultat. Jag tycker det ska bli spännande att få se en sammanställning lite senare. Hedströmmen med omgivande landskap är verkligen praktfull denna årstid. Det sjuder onekligen av liv.

Lördag den 12/6 kl. 08.00 - 12.00

Idag har det varit kungfiskarinventering längs med Hedströmmen, från Karmansbo till pumphuset vid Malmön. Själv stod jag vid en plats som heter Hagby. Väderprognoserna hade hotat med regnväder mest hela dagen, men det visade sig att vi hade riktigt tur med vädergudarna. Precis under själva inventeringen höll vädret uppe och ibland tittade till och med solen fram. Men strax efter kl. 12, så kom regnet och även åskan. Ibland ska man ha tur. Dessutom hade jag turen att få se "den blå juvelen" fara fram längs vattnet vid sju tillfällen, varav en gång satte sig den till ro för en liten stund och fiskade, så jag fick verkligen chansen att få se den. Förutom kungsfiskaren fick jag ihop 25st andra fågelarter, så jag är väldigt nöjd med dagens inventering. Jag uppmanar andra som vill se kungsfiskaren att vara med vid nästa års inventering. Första gången jag var med, för 4-5 år sedan, visste jag knappt vad det var jag skulle hålla utkik efter och var ganska nervös, men det släpper när man kommer ut och får var ihop med någon som kanske har lite mer erfarenhet än en själv. Efter en stund känner man igen lätet och hur den flyger. Den låter vanligtvis alltid när den kommer flygande, den flyger snabbt, rakt och väldigt nära vattnet. Det är oftast så man ser den, som en blå juvel som kommer med fart flygande över Hedströmmen. Att den sätter sig stilla sker inte lika ofta. Kom och var med nästa år, ni kommer inte tycka att det är långtråkigt, man ska ju samtidigt försöka hålla koll på alla andra fåglar som rör sig i området och registrera dem med.

4/6 kl 18.38.

Härlig bild Sara!

Som Mikke skriver är dock ”dina” dunisar för stora för att vara några av de tio. Det spelar ingen roll. Fågelungar gillar vi i alla olika storlekar och åldrar.

Fredag 4/6 kl. 18.00

Bra Sara att du har ögonen med dig. Jag har varit där två dagar i rad och inte sett några ungar alls. Tyvärr så tror jag inte att de två ungar som du har observerat är från kullen med tio ungar. Jag får bestämt känslan att dessa två är lite äldre och större än de andra. Fortsätt att hålla koll på "våra gräsandsungar".

Här är två st ungar som jag såg idag. Först såg jag dem nedanför museet och andra gången så gick de upp till vattnet ovanför slussen. Ingen andhona syntes till..

Jag vill också tro att det gått bra för dunisarna och andhonan. De kan ju ha simmat ut mot den inre viken i riktning mot Athos. Intressant att se när ungarna kom i vattnet. De vet precis hur de ska bete sig, som om de aldrig gjort annat än att paddla runt med sina små fötter. Fint inslag från TV och en fröjd att höra på Staffan när han pratar fågel.

Tisdag 1/6, kl. 15.00

Kunde inte släppa gårdagens händelse med dunbollarna, så jag gick till den platsen där vi släppte ungarna i vattnet för att se om de möjligen var kvar eller om man kunde se dem tillsammans med honan. Fick ett meddelande från vårdcentralen att honan hade återbesökt innergården vid kl. 17-tiden igår, men har inte sedan dess sett där igen. Vi tolkar det så att honan har givit sig av i jakt på sina ungar. Tyvärr måste jag meddela att jag inte hittade några ungar och ingen andmamma heller. På sätt och vis så tar jag det positivt. Vi tolkar det som att honan har lyckats lokalisera var ungarna har hållit till och återförenats med dem och tagit dunisarna till en annan plats. Jag tror att om de hade varit kvar och tagit skydd i buskagen och tytt sig till varandra, vore det ett tecken på att honan inte har hittat dem. Visst de kan ju faktiskt ha gått riktigt illa också, att det har kommit något rovdjur och tagit dem, men att man tar död på alla tio ungarna tror jag inte riktigt på. Jag tror på den lyckliga återföreningen att honan hittade sina tio dunbollar till slut.

Här är en film när ungarna precis har släppt ner i vattnet.

Här

kommer en liten film från dagens händelse.

Måndag 31/5 KL. 14.30 - 15.30

Idag fick jag ett telefonsamtal från min syster, som jobbar på vårdcentralen i Köping. Hon berättade att på deras innergård, som är byggt som ett atrium, finns det en gräsandshona som byggt bo intill en buske. Det visade sig att hon hade lyckats få fram 10st friska och pigga dunungar. Personalen hade observerat ungarna första gången på fredagen. Nu idag verkade honan angelägen om att få ungarna ner till vattnet. Honan hade gått omkring och kolat efter eventuella öppningar att ta sig ut med ungarna. Problemet var bara att hon hittade ingen väg ut. Personalen öppnade dörrar och försökte visa vägen ut, men det lyckades inte. Då ringer syrran till mig och frågar om jag vet vad man kan göra för att hjälpa andfamiljen. Jag tar kontakt med Staffan Ekelund och vi åker dit med en stor korg, en handduk, 2st fjärilshåvar och två par trädgårdshandskar. Vi blir visade till innergården och mycket riktigt, där ligger honan med sina ungar intill en liten en och några buskar. Jag och Staffan sprider ut oss för att kunna fånga ungarna. Syrran blir chef för korgen och är redo att lägga handduken över den så att ungarna inte hoppar ur korgen. När vi närmar oss honan lyfter hon och flyger upp över taket, vi ser att hon girar runt byggnaden och försvinner ur svårt synfält. Ungarna ligger kvar, men när vi tar ytterligare några steg närmare splittrar de på sig och springer åt alla håll för att ta skydd från de stora farliga människorna med håvarna i högsta hugg. Jag hör hur Staffan säger: Jag har få tag på en av dem. Det tar inte så lång stund innan jag lyckas fånga en av ungarna. Det går ganska snabbt att håva upp dunbollarna. Jag hör Staffan säga: jag har tre stycken i håven nu. Syrran har fullt upp med att hålla koll på alla de små liven i korgen. När vi har skopat upp alla ungar och räknar in fångsten i korgen visar det sig att det är bara nio stycken i korgen. En av ungarna är fortfarande på fri fot. Det är inte alltför mycket växtlighet på innergården, men förutom några buskar så finns det en del ogräs och brännässlor som hunnit blivit ganska stora. Det gör att letandet efter nummer tio inte kommer att bli lätt. Jag och Staffan söker igenom det lilla området men hittar ingen unge. Vi har hjälp av personalen från vårdcentralen, som visar var de brukar gömma sig. Till slut hör vi en kvinna ropa att hon ser den saknade ungen. Till slut är alla dunungar samlade i korgen och vi bär ut den ut från innergården och ut på en gräsmatta utanför. Nu kommer steg två att få honan att följa med ungarna i korgen. Det visar sig inte vara helt enkelt. Ungarna låter och hoppar i korgen så att handduken rör på sig upp och ner. Vår förhoppning är att honan ska höra dem. Plötsligt ser vi honan flyga över byggnaden igen och försvinner. Hon är i närheten. Vi försöker att locka fram henne, men det blev nog lite mycket folk runt korgen så hon lyser med sin frånvaro. Jag och Staffan sätter oss ned i gräset med korgen en bit ifrån oss så att honan ska få en chans att höra sina ungar. Vi ser henne flyga förbi igen. Tiden rinner iväg, vi kan inte han ungarna i korgen hur länge som helst, så vi fattar ett beslut att ta korgen till vattnet, ån vid museet. Där släpper vi ner ungarna i vattnet och de simmar iväg med en rasande fart in i buskaget längs med vattnet, där tappar vi bort dem. Vi ställer oss vi museet och försöker se dem, men inga ungar syns till. Till slut så måste vi åka därifrån, men jag kan inte riktigt släppa ungarna helt, med tanke på att honan inte har följt med, så jag stannar kvar. När jag står där tittar alla tio liven fram ur buskagen, de simmar och födosöker med sina näbbar, de kallar på sin mamma och alla ungarna håller ihop. Jag observerar ungarna en stund men kan inte se eller höra honan, tyvärr. Staffan berättar att honorna brukar vara duktiga på att leta reda på sina "borttappade" ungar, dessutom brukar ungarna få klara födointaget själva nästa på en gång. Så ungarna har vatten, de har mat och skyddande buskage, men de har inte sin andmamma som skyddar dem just nu. Jag hoppas att honan söker sig till vattnet och hittar sina livliga ungar. Lokal-TV var där och gjorde ett litet reportage om händelsen, den kanske visas på TV de närmaste dagarna.

Hälsningar från Mikke Brännström och Staffan Ekelund.

Lördag 8/5 kl 05.00-13.00.

Tävlingen ”Vårfåglar runt knuten” i Norsa.

Mikke och jag tillbringade gårdagen med ett fantastiskt fågelrally. Under ovan timmar fick vi ihop 59 arter vilket vi var mycket nöjda med. Några spännande obsar blev det i form av småspov, mindre strandpipare, brushane och havsörn. Mandarinanden fanns där men gäckade oss, tyvärr. Morgonen var svinkall, med minusgrader, men sedan kom solen fram och då blev det skönt. Den obligatoriska kaffetermosen, med innehåll, bidrog också till att hålla värmen. Även några besökande fågelskådarkollegor bidrog till det fina resultatet så heder till dem. 400 lag deltog i år vilket var rekord. Två lag hade rapporterat pilgrimsfalk varav vi, Team Vingspan, var ett. Tack till våra fina falkar! Nästa år ses vi vid tornet i Norsa och tävlar tillsammans för HOF.

Lördag 1/5

En mandarinand, en hane, har observerats vid Norsa våtmark, dels i kanalen och lite senare på dagen vid den lilla viken där den blå båten ligger.

SJÖFÅGELINVENTERINGEN 10/5-25/5

Jag vill gör lite reklam för en kommande aktivitet - sjöfågelinventeringen. Den sker mellan den 10/5 - 25/5. Enkelt förklarat är att man på vissa förutbestämda platser observerar vilka sjöfåglar man ser vid ett tillfälle under denna period. Man åker till en plats, registrerar sedan alla fågelarter man ser och hör, sedan är inventeringen klar. Det är inte tänkt att inventeringen ska ta så lång tid. Mer information finns under fliken "På gång", där står det hur man går tillväga och vilka platser som man ska inventera. Är detta något man är intresserad av vänder man sig till de ansvariga, Tina och Kenneth Nordberg. Just nu är det inte så många som anmält sitt intresse, så alla är välkomna att deltaga. Det står ett sista anmälningsdatum - 25/4 - men man har förlängt detta datum en bit in i maj.

Från H-larm: Minst 2st storspov födosöker i Norsa, kl. 16.00. Mikke.

Gillar snatteränder högt. Hanen har en fantastisk fjäderdräkt.

Enl H-larm: Snatterand, hane, även den har nu kommit till Norsa. 12:08. Per J

Tjingeling alla fågelskådare!

Igår var jag, Daniel Brehmer och hans son Simon i Karlbergsskogen och plockade ned matningen för denna säsong. Som de flesta vet om, har vi haft ett samarbete med Mälartassen när det gäller att fylla på mat till de hungriga fåglarna. Detta samarbete har fungerat väldigt bra. Totalt har det registrerats 17st olika arter och den 17:e arten kom precis när vi som bäst höll på att plocka ned alla frömatare, det var en ringduva som besökte matningen. När allt var bortstädat, var det nästa lite rörande att se hur förvirrade fåglarna var för en stund, när maten inte fanns där helt plötsligt. Den har ju funnits där i månader och nu var den borta. De såg fundersamma ut, men insåg snabbt att det faktiskt fanns en hel del mat kvar på marken. Tack till alla som har medverkat till att denna matningssäsong har varit en riktigt bra säsong med många olika fåglar, roliga möten med personer vid matningen. De flesta verkar uppskatta matningen i Karlbergsskogen. Utan att lova för mycket, men jag tror nog att matningen kommer upp till nästa säsong igen.

Hälsningar från Mikke Brännström och Daniel Brehmer och Simon Brehmer!

Nu har jag ”fångat in” bläsgässen i kikaren. Tror t o m att de var fem stycken. Till min stora glädje fick jag höra tofsvipa också. För mig det definitiva vårtecknet.

Norsa 15/3 kl 13.40.

En stor mängd med grågäss och kanadagäss som trumpetar för fullt. Någonstans i mängden ska det, enligt uppgift, finnas fyra bläsgäss. Jag har inte sett dem ännu. Ifrån skogen hörs en grönfink. Annars lugnt och stilla. Nä, vänta, nu slöt en större hackspett upp. Isen ligger fortfarande tjock och har inte riktigt släppt ännu men det dröjer nog inte många dagar innan vattnet ligger öppet.

Här kommer information från H-larm: Kungsörn 2 k förbiflygande Rysstorget kl 10:25 Leif E

Här kommer info från H-larm: Spel o sång av Gråspett vid Dammsjön Karmansbo kl 08:50 Leif E